naturreservat

Ett av Ölands mest omtyckta besöksmål är den magiska Trollskogen, ett naturreservat längst upp på den nordöstra udden.

Börja vid Naturum och kliv sedan in i den magiska Trollskogen, vandra längs med stigen och möts av krokiga ekar, ihåliga träd, rösen och förvridna tallar. Här lägger sig lugnet över en, när man går runt en av de tre utmärkta promenadstigarna; Knysselnackestigen (1 km), Murgrönestigen (2,7 km) eller Trollskogestigen (4,5 km) som tar dig runt hela udden.

Valet var rätt enkelt, vi ville ta oss en promenad genom hela skogen – Trollskogestigen it is! Rätt snabbt kommer man ut längs med Östersjökusten, med en vacker strand på sin högra sida, där man bland annat kan spana in Swiks vrak. En åländsk skonare som tyvärr gick på grund här i december 1926, när de försökte söka lä i den hemska vinterstormen. Lugn, bara lugn! Besättningen på sju personer, som var på väg hem från Tyskland för julfirande, överlevde allihop.

Vidare genom skogen stöter man på en av mina favoriter i skogen, Trolleken! En 900 år gammal ek med knotor och märkliga former. Förr i tiden kunde den ses från havet, och kanske användes den då som lite av ett sjömärke!

Vi vandrar vidare längs med stigen, som nu börjat tas över av rötter, och möts av nästa magiska syn – de förvridna tallarna! Huller om buller slingrar de sig genom skogen, envisa om att växa till sig trots vindar och mager mark. En märklig, men häftig syn, som håller en kvar!

Nu är vi nästan längst norrut på udden, och självklart vandrar vi till spetsen för att få se Långe Erik på andra sidan vattnet. Öland har väl egentligen två norra uddar, kan man säga!

Vi påbörjar vår vandring söderut igen, tillbaka mot Naturum, och möts först av Västra skansen och skyttevärnen. Här låg nämligen en viktig örlogshamn vid namn Örbovik eller Örehamn förr i tiden, som danskarna försökte erövra 1452, och då användes troligtvis skyttevärnen.

Vi passerar gamla gravrösen från järnåldern och Hjerteskeppet, som enligt sägen var viloplats för ett skepp som strandat här och sedan bäddats in av grus och sten. Vi kommer ut till vattnet igen, med Långe Erik i ryggen, och fortsätter söderut längs med Grankullaviken, tillbaka till Naturum.

Innan vi lämnar området, passar vi på att titta till det sista stoppet – Böda Skogsjärnväg. Här börjar, och slutar, nämligen museijärnvägen Böda Skogsjärnväg som är Ölands enda bevarade järnväg. Byggd 1909 för att transportera timmer, men avvecklades 1959 och då revs det mesta av spåret. I vanliga fall kan man ta sig en tur längs med järnvägen, mellan Trollskogen och Fagerrör, dock inte i år pga corona.

Det avslutar vår tur i den magiska Trollskogen, och jag förstår varför så många kommer hit. Mystiken, lugnet och den vackra naturen – som ett kinderägg, tre överraskningar i en!